Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Skam, äckel och ingenting där emellan

Hur förklarar man
hur det känns.
Hur går det till
när man talar om allt
utan att det blir
titta på mig
titta på skiten
titta på trasigheten.
Är jag inte duktig?
Varje gång jag är logisk
diplomatisk
öppen
sköljer självhatet.
Jag förtjänar inte det här.
Jag försöker synas igen.
Som varje gång jag slog sönder
mina vader
för att få ha ont hos skolsköterskan.
Vad är det för skillnad mellan mig
och det där barnet?
Jag äcklas.
Jag äcklas av mig själv.
Jag äcklas av min egen öppenhet.
Men jag kan inte hjälpa det.
Vad ska jag göra,
vad ska jag göra,
Nej, inget avslut.
Vad ska jag göra?
Var sätter man punkten
när man inte har några gränser.
Var tar det slut
när man försöker gå framåt
samtidigt som man borrar fötterna i marken
och fastnar kvar?
Jag finns inte,
jag kan inte.
Jag finns inte,
jag kan inte.
Jag finns inte,
jag kan inte.
Jag finns inte,
jag kan inte.
Jag finns inte,
jag kan inte.
Jag finns inte,
jag kan inte.
Jag finns inte,
jag kan inte.


Jag kan inte.


Jag kan inte.

Jag klarar inte av mitt eget huvud.


Fri vers av Sofiapoema
Läst 374 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2017-08-26 23:06



Bookmark and Share

  lodjuret/seglare VIP
Strindberg och en hel drös med 'kreativa' människor eller 'arbetsnarkomaner' kan ha ett och annat att berätta om lidande. Virginia Wolf (eller hur nu namnet stavas) drevs till vansinne av sin tro på 'inre demoner'. Karin Boye med flera. Men det är nog något de flesta av oss människor kämpar med. Känslor av skuld och andra 'negativa vibbar'. Det är väl en förklaring till olika missbruk. En flykt både till något och från något. Kända 'läkemedel' är aktivitet, umgänge, musik och kamp. Att det skulle gå att leva med är nog mer känt än att det skulle 'gå att bota'. Att det inte är en sjukdom eller något religiöst är nog belagt. Förut botade 'vetenskapen' det med psykiatri, lobotomi och liknande. Men det är nog inte att rekommendera precis. Att grubbla på saker 'för mycket', är nog just 'för mycket'. Aktivitet är nog av godo. Det gäller förstås att tycka att det 'ger något'. En vill ju gärna att det en sysslar med 'ger något'. Politik, religion och andra ismer är mest 'plåster på såren'. En mer pratig form av tröst, än piller, röka och på flaska. Men skriva, sjunga, måla, sporta och sånt, det är väl ett i huvudsak hansarbete? Utöver ett trädgårdens vägarbete... En del människor vaktar getter och andra barn.
2017-08-27

  Emily Whatever
Känner igen mig så i denna text... När man försöker gå framåt samtidigt som man borrar fötterna i marken och fastnar kvar. Just den delen har en oerhörd symbolik för mig. Tack för en igenkännande dikt
2017-08-27
  > Nästa text
< Föregående

Sofiapoema
Sofiapoema