En aktuell dikt valåret 2006.
Avatar
På bordet står hans glas
Se bubblorna i vinet
Han vräker sig på skinnet
Blossar lojt på en cigarr
Han är ofta på kalas
Tar sin del av gödda svinet
Men vad rör sig i sinnet
På denne nattens narr
Han är störst i dammen metoden den är klar
När plastkortet är lånat är det inte han som spar
Och det är du som ger en del av vad han har
För hur det nu än är så är han din avatar
I hans famn är en brunett
Hon följde med ifrån kansliet
Makt i alla former
Attraherar hennes smak
Hans flint är blank av svett
Han har glömt bort partiet
För här finns inga normer
Hans väg är bred och rak
Han tittar utan insikt på korten som han drar
Slänger bort en kåk och sparar på ett par
Så när han går hem har han inga pengar kvar
Tomma fickor gapar rakt emot din avatar
Han går upp i gryning
Hans huvud bultar bankar
Går ut och sätter sig i droska
För att åka tre kvarter
Sen i sitt ämbetsrum med dyning
Efter dyning utav tankar
Ångest tung som åska
Tyst om nåd han ynkligt ber
Lid nu svårt din lätting ångra allt som var
Tänk tillbaks på smöret där varma kniven skar
Idag finns här inte någon som spelar en fanfar
För denna svaga själ din usla avatar