Regnet kommer in

genom tillknäppt trä

från ingens håll och hundra kanter,

trängs med gammalt lyktsken

som iakttar sin akvarell

och gör ohyggliga små hål

på mysigaste huset

varur tryggheten sprutar, väller, skvätter

över stad, genom skog

och landar hårt under höst

som en insekt

borthälld men likafullt

redo att bygga bättre ramar