jag slår på stålbjälkar
till mitt fängelse
som bara existerar
tillsammans med
mitt hjärta av glas
som splittras
och river sönder min hals
när jag
andas ånger
ur varje por

för murens
alla tegelstenar
fräser verkligen
av syra

men min magsyra
ser vi inte mer
för jag är färdig
med att
spy galla
där den inte går
att få bort

så krama sönder händer
där det känns som
att den för
minuterna som går
passar bäst
så håller jag
min för munnen

jag har lärt mig att
what goes around
comes around
så vi yttrar inga ord nu
när vi har slut på
sytråd

nej nu målar vi
himlen svart
eftersom vintern
inte längre gör det åt oss
och låter vårt nya blod
pumpa vidare
genom hjärtan
av glas
och hjärtan
som inte ännu
tinat upp från frost