Du ger mig faktiskt onda aningar
Men jag hör inte på förmaningar
Jag blundar och kastar mig ut i natt
En förlorad man som kiknar av skratt
Jag tittar inte hit
Jag tittar inte dit
Jag trycker på gasen bakom min ratt
Jag tänker inte på
Hur det kommer att gå
Jag har ingen lust med en lång debatt

Du ger mig faktiskt onda aningar
Det finns så många udda stavningar
Av de viktiga orden tro och hopp
Se hycklaren vinka från bergets topp
Jag går och ligger ner
Du vill ha mer och mer
Du sliter ut min gamla trötta kropp
Se jag har inget alls
Emot att dansa vals
Men snackar du tango så är det stopp

Jag sitter här med en aprikos-juice
Och suckar för mig själv: Du ger mig blues

Du pratar i din mobiltelefon
Och springer till ett möte i bersån
Mitt leende är hånfullt sarkastiskt
För mitt liv är allt annat än drastiskt
Din väg är alltid bred
Jag lever lugnt i fred
Mitt blodtryck stadigt som klippan faktiskt
Jag lägger mig i tid
Och sover fylld av frid
Att du når fram till mig är fantastiskt

Du pratar i din mobiltelefon
Och hycklarens flock griper efter strån
Det ekar tomt i ja-sägarnas hus
Staten har brutit med grabbarna grus
Men se de ber ändå
Om att få knacka på
Och betrakta ett liv i sus och dus
Som man kan rätta till
Om bara ödet vill
För att få tillbaka en gnutta ljus

Hos dig kan det aldrig fanatiskt tros
Jag suckar för mig själv: Du ger mig blues

Hittar du nålen i stacken min vän
Om styrbord går vägen till sanningen
Vagga över plankor av ädel ek
Ta dig en tripp när du känner dig vek
Andas in och håll kvar
Kanske finns där ett svar
Martina kan lära dig allt om svek
Gå på en ny planet
Kliv ur din rymdraket
I hycklarens mor finns det enkelhet

Hittar du nålen i stacken min vän
Om babord är sprickor i relingen
Så tag på västen och sök upp båten
Hycklaren lyfter nog på förlåten
Och är visiret av
Långt ut på öppet hav
Så hjälper inte pompan inte ståten
Då har sista spiken
Stängt kistan om liken
Och sista niten slagen i plåten

Du slutar på toppen som Lenny Bruce
Jag suckar för mig själv: Du ger mig blues