En gång i min barndom snattade jag choklad
Och en gång tog jag plommon från grannens träd
För mig just då var det en kommandoräd
Kulorna ven genom plommonträdets blad

Man flydde med bytet så uppspelt och glad
Och sen hem till mamma och insvept i pläd
Hörde sagor läsas där prinsar var med
Det var ute på landet långt från en stad

Som barn var det mesta spännande och nytt
Och man såg bara det som var rakt framför
Ögonblicket av fantasi så snyggt prytt

Men som vuxen så är det som något dör
Det är allt för många order man har lytt
Kanske till och med slutat fråga varför