Jag förstår inte min otålighet
att jag såg spelet som förlorat
och gav upp innan frivarvet

Vi behövde tid

Det har varit en jobbig vår
känslorna svallar
de runt omkring oss, familjerna
har behövt tid och tankar och känslor

Vi har båda förlorat en del av vår barndom
en del av vårt vuxenliv
en trygghet, en klippa ett stöd
våra pappor dog med några dagars mellanrum

Plötsligt var vi störst
äldsta generationen
men inte starka nog

Man blir inte stark nog för en sådan sorg
vi vacklade och stod nakna när vårvindarna blåste
korten blåste åt alla håll

Det var ju inte så konstigt att vi inte kände igen en vinnande hand
även om den satt på näsan och skrattade
förtvivlan överskuggade förälskelsen
sorgen lade sig över glädjen som en våt filt
vi var båda nära ett sammanbrott
mittemellan; ta hand om våra mammor och våra barn
vi blev den starka generationen som alla litade på

Det kändes tungt, för stort att axla
vreden och otåligheten brusade på ytan
konstigt att vi ändå kan vara vi

Men nu
trots allt
trots all skit som blev mellan oss

Idag
jag ler idag
vi fick ett frivarv;
nu spelar vi en hand i taget

Passionen är starkare än någonsin
och trots alla hårda ord;
vi växer fortfarande
växer in i vår nya roll i livet

Korten ligger ordnade på spelbordet;
och du,
idag när vi älskade igen efter en månads iskall tystnad
var det som om våren äntligen kommit

Jag tror aldrig man kan inse hur mycket man saknar något
förren man får det tillbaka
när jag klev in genom din dörr;
det tog tjugoåtta sekunder
så låg kläderna på golvet
dina kyssar var överallt
du var i mig
passionen har aldrig varit så stark
med min tunga mot din kunde jag bara säga:
- Mm ja mmm jaa

Så skönt att komma hem efter en så ensam resa
nu släpper jag inte dig mer
det finns bara du
din lukt din mun hela din kropp
dina starka armar håller mig
på den sista rundan

Håller mig så hårt
så som bara du vågar hålla
älskar mig
så som bara du vågar älska mig
bara du
tränger igenom mitt vinterskinn
ingen annan har hittat dit