Riddare Frost har med iver slagit sig igenom kriget och lämnat Riddare Sommar sårad vid hans en gång så vackra följeslagare
Riddare Sommar vet att han är slagen och kan ingenting annat göra än att åter bygga upp sin blomsterarmé och hämnas Riddare Frost

Ett krig som pågått i evig tid

Jag älskar dig, Riddare Sommar

Varje vår tar du mig med en vindpust bort ifrån en vardag av tårar
till en värld där allting står i blom
Du finns runt omkring mig och överallt
Du väcker mig med en solstråles kyss, smeker min kropp med en vind
fyller min blick av färgsprakande skönhet och omfamnar mig med liv och värme
Att se dig sårad får mitt hjärta att gråta
Det lämnar ett ärr i min redan sårade själ
Ett ärr som gör längtan olidlig

Längtan till att få se dig igen


Den sommaren sträckte sig blommorna högt i skyn mot den underbara sommarsolen
Vinden svalkade var kropp och vattnet gav nytt liv
Sommaren var underbar fastän Hon var så sjuk
Hon blev sjuk i början på maj, men berättade det för mig långt innan

Det blev augusti
Hon gick bort ifrån mig och lämnade mig ensam

Men hon höll ut och gav oss en sista sommar tillsammans

Hon lämnade mig innan sommarens slut
Därför att hon visste att jag då skulle vara som starkast
Min enda chans att överleva verkligheten
Jag sörjde vid hennes grav

Sedan försvann jag

Jag längtar efter att få komma tillbaka
Tillbaka till den en gång så vackra och underbara plats
Platsen i mitt hjärta
Jag vet att jag kommer tillbaka, men inte än
Ty ännu är vägen tillbaka lång

En livstid lång