Han vandrade genom parken
Nyduschad och glad efter en
vunnen tennis match i den
heta turiststaden.

På väg till en gemensam
Restaurang middag med
Hotellgäster och kompisar
I vit linnekostym.

Från ett järnstaket ovanför
en låg betongmur lät det
Kling. Klong. En liten flicka i
svart hår och rosa klänning
tittade fram mellan de gröna
buskagen tätt intill muren.
Log med sina mjölktands gluggar
och ropade Hah,hah!
Tog fram en tjock Reservoarpenna
Siktade på honom mellan gallret
och sprutade blått bläck så det
stänkte på kostymen, skjortan
och upp mot halsen. Vaa i
helskotta?

En sköterska i gräddvit förkläde
med en vit/blå hätta fäst på
håret sprang fram och ropade
No Anastasia No. ..
Kastade en förstulen förargad
blick på honom tog tag i flickan
som bet henne i handen.
Sköterskan luggade flickan i håret
och lyfte upp henne i ett grepp
så inte huvudet kom åt att bita
mer och vandrade resolut mot
en bänk där en bastant sköterska
med svart sjal och ett rött emblem
på bröstet satt på en stol invid en
liten damm. De två hjälptes åt att
spänna fast flickan på en
klätterställning med spännband av
läder såg det ut som. Medans hon
hela tiden skrattade hysteriskt.

Då upptäckte han att trädgården
med sina stora skuggande träd
kryllade av små rosa och gula
knattar som rörde sig därinnanför
Och en liten pojke på några år
som konvulsiviskt dunkade
sitt bakhuvud på gången
Strax nedanför den breda
sandstens trappan som ledde upp
mot en altan med prunkande
Blomsterurnor och två stora svarta
dörröppningar varifrån en äldre
kvinna haltande i klackskor och
upplyft kjol hasade sig ned mot
den lille pojken och lyfte upp honom

Han fortsatte sin promenad
nu med irriterat upprört humör
till framsidan av byggnaden och
svängde av mot Ingångstrappan
med en skylt där det stod
"Instituto de la. .. någonting.
Uppifrån andra våningens fönster
hördes vämjeliga barnskrik
mellan rytmiskt svischande ljud.

Usch!
Vilket himla ställe att ha ett dårhus
på, mitt i stan bland pulserande
allmänhet och turiststråk tänkte
han. Där han stod framför trappan
i den heta solvärmen och
funderade på vad han skulle göra.
Då han råkade titta ned mot sin
kostym och till sin häpnad såg att
färgen bleknade och tonade bort
inför hans ögon!
Magiskt osynligt bläck
Hade flickan använt. Sicken
busunge!

Han den luttrade erkände
journalisten besudlad med
sitt eget vapen. Pennan!

Om man fått sig en örfil
hade man kunnat känna
sig förorättad och kräva
Rättvisa. .. men det här
från en liten tös det försvann
upp i det blå som om det aldrig
någonsin hade funnits.

Han ruskade på huvudet
med en suck av lättnad
och fortsatte med en
blomsterbukett i ljusgrönt papper
svängande i handen nedåt mot
Restaurangen och den
efterlängtade kommande
middagen bland vänner.