Preaching the blue
Men inte ens solen gjorde mig glad
Cigg och mörka röster
Xanor och elgitarrer
De skärrade rösterna var inte från mig
Men jag kände igen dem
För jag har känt dem länge
Du frågade mig varför han hade slutat?
Slutat med vad undrade jag
Men svarade bara att han kanske växt upp
Men det skrämde både mig och dig
Så jag skrattade åt mig själv
För att vi båda skulle fatta
Att när saker för en gångs skull
Blivit som de varit
Så skulle allt vara detsamma

Lonley blue
Sjöng han in i min hjärna
Och jag spände blicken i en främling
Men han förstod inte mitt täcken
Mitt rop
Så jag fortsatte fördärvas utan att
Du ens tittade åt mitt håll igen
Och vintern kom
Och för tredje året nu
Bestämde jag mig att jag inte skulle frysa
I min jeansjacka och martens
Men jag gjorde det ändå
och vintern vinner alltid
Över mig och speciellt över dig
Som alltid blir till ett spöke i december
Och förgäves sökte jag igen efter någon trasig nog
Att hålla min kropp vid kanten