Hades det inte mer
att sätta emot

Vid Lefkadas strand
andlös väntan

Under olivträden på
budbäraren som
svettpärlande anlänt

av sin ansträngande klättring
Uppför den steniga branten

Från skeppet där nere vid viken
med sitt smuts röda segel.

Återhållsam spänning
bland den tyst vitklädd
församlade folkhopen.

När budbäraren svettig i
brun läderklädsel,ljushylt
rödhårig överlämnade
Pergamentsrullen

till Översteprästen doftande
av sval balsamkrydda bärande
en mitra med ett sigill av ädlaste
guld med en orm ringlande på
en stav

han öppnade och läste,ansiktet
bleknade gav pergamentet till
en undersåte sa sedan stelt

-Allt detta är nu överståndet. ..

Uttalade sig sedan med stel
tillkämpad röst:


Flottan hade gått förlorad
Besegrad till siste man!

En stunds orolig frid innan hämnd
skulle anlända och Landet bli
bränt våldtaget skövlat
av fiendens Armador

En stunds fridsam respit innan
Historiens vingslag åter skulle slå
till,vända blad och sopa undan
en civilisation. ..

***

Pergament rullen ligger bevarad
i en glasmonter där mänskliga
fötter dagligen går förbi den i
ett statligt museum

Och själva historien den fortgår.
I sin egen takt mot framtiden

I samma andas spår. ..?