genom denna långa kläckning från dikt till annan när vädret färgas av tiden och felmarkerade tåg blir blå, svarta eller om det var tvärtom.

Masstrantåget kommer igen nästa år. Av glömskan såg jag det i minnet och ett år senare kommer frågan mellan ostronen och Achmatovas svarta trädgårdsgång, när tågen tystnar vid främmande vallar, byggda av gamla men förfrämmande händer.

Vart är vi på väg? Grieg, Bruckner ger inga ledtrådar och om inte Göteborg fanns vad skulle vi då med huvudstaden till?

Och havet brusar högre, som sömnlösheten i vagn 5.