Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

T-bana dig genom livet

Går ner i avgrunden
Undergången
Stockholms nätverk och de utfrystas hem

Tunnlarna

Där vattnet ekar ihåligt
i samhällets gift
och en matta av stank under städarnas smet
stiger ur blåa säten.

På varje fyrpar sitter en, max två
och stirrar tomt
på kala väggars danssteg förbi

Världen är alltbra liten
Världen är alltför stor
Men gråa liv
i tågrutin
snurrar i tretakt varenda gång

In-Stå-Ut
-In. Stå ut!
-Bistå! Ut
När tar det slut?
Än en gång dörrarnas tjut
Jag kvider tyst inuti
när jag lutar mig mot budskapsvägg
och vägrar försöka förstå

Reklam, för de vet att man är svag
En tag för att visa "här är jag!"
En krossad flaska
och minnen likaså
En färd mot härifrån

Stumma fraser
och talande tystnad
störs av sammetslen fru av metall:

"Nästa: Helvetet
Slutstation. Avstigning för samtliga passagerare
Se upp för dörrarna, dörrarna stängs.
Tåget vänder"


Jag sitter här i avgrunden
Undergången
Stockholms nätverk och de utfrystas hem

Tunnlarna

Men inget av tågen som passerar förbi
vill ta mig tillbaka igen




Fri vers av sorgsen
Läst 1438 gånger och applåderad av 13 personer
Utvald text
Publicerad 2006-05-31 01:01



Bookmark and Share


  Jean-Michel Orblin
en resa genom verkligheten.
2008-10-02

  isidore
känner igen mig så jävla mycket i dina texter, det är ju iofs inte ett tecken på god litteratur men du har dessutom ett förbannat intressant språk.
2008-07-30

  Slasan
Helt underbar!!! Superdikt! Kände igen mig!!
\"me\'ens jag lutar mig mot budskapsvägg
och vägrar att vilja förstå\"
Exakt!
2007-09-10

  Ulf Popeno VIP
När jag nu senast var i Stockholm så blev jag hänförd av de här tågen på ett nytt sätt. Det finns en sån uppenbar kontrast mellan runda, kluckande kroppar som vaggar i takt till tågets dunk och ryckningar, och så alla ytterst hårda, raka stänger, rutor, skärmar och plakat som med yttersta precision löper vågrätt eller lodrätt mellan alla dessa kroppar. Och alla tittar någon annanstans än där de just är. Det är egentligen helt freakat. Som en enorm konstinstallation vi alla är en ofrivillig och omedveten del av, en travesti av de livlösa kropparnas metropol, som transporteras fram och tillbaka i ingenstans.
2007-05-27

  Elionwy
\"Stockholms nätverk och de utfrystas hem\"
meningen sa mig olika saker där den stog i början och sen i slutet. Underbart!
Jag vet inte var jag ska fortsätta... Varge stycke ger ett nytt intryck. Måste nog läsa den några gåner innan jag kan bestämma mig för hur allt hänger ihop. ;)
2007-05-21

  jOhannanas_
den känns lite skrämmande, kuslig.. den fick mig att rysa på samma sätt som en bra skräckfilm gör...i vissa filmer är bara delar av filmen läskig, t.ex när någon dör, man skriker till, och sen är filmen åter som vanligt, men i vissa filmer går rädslan inte bort...någonting så vanligt som en solig dag kan plötsligt få en att rysa. man avskyr sånna filmer, men måste ändå se vidare.. din dikt var likadan, den tvingade mig att fortsätta ända till slutet..
2007-05-02

    Den Mörke Främlingen
Ah, en härlig härlig miljöskildring som samtidigt ger en bild av samhället och dysterhet

Jag har inte åkt mycket tunnelbana, då jag är från staden sm vågar visa sig, men den kollektiva trafiken gör något med sinnena, stänger dem

Än en gång

vackert

/S
2007-02-13

  reagan
Jag gillar denna! haha! Träffsäkert om tunnelbanans effekt på fantasin hos en betraktande själ! Har inte tid nu, men lovar att sätta mig in i dina alster tack vare denna..
2006-12-12

  frozen_yoghurt
Jisses, den här texten är nästan lite läskig..läskigt bra alltså!
Hur många gånger har man inte kommit på sig själv komma in i T-banetrans och plötsligt få känslan av att "den här tunnelbanan leder bara bort"?
Du sätter fantastiskt välvalda ord på känslorna, som vanligt, super!
2006-06-15

  Smultris
"En färd mot härifrån"

Du e bra, vännen...

Jag får en sån där svartvit
betongkänsla i magen av din text...

Gillar det....
2006-05-31
  > Nästa text
< Föregående

sorgsen
sorgsen