En blå måne

uppenbarar sig.

Den bara kommer till.

Den lyser starkt.

Som om den hade något att säga.

Sammets-gröna blixtar skär,

riktigt bränner,

genom den nattsvarta himlen.

Det är kaos där uppe på himlakroppen.

Ingen vet men

Harmonin är ruckad på.

Existensen är omskakad.

I gungning.

Och under stjärnorna, där står du.

Just du

min närmaste vän i livet.

Och undrar

Vem det är som
skriver historien?

Som regisserar själva livet.

Delar ut våra öden.

Bestämmer så urskiljningslöst

till synes på måfå.

Och, som tvingar dig, och mig, och alla andra.

Att leva livet som det presenterar sig.

I sin råa enkelhet.