Min själ är svedd av eld och is
är svept i törneskrud
ty Döden steg i nattens dis
och rörde vid min hud

Han bad mig glömma livets strid
och följa med hans färd
bad mig gå ut ur denna tid
där intet jag är värd

Mitt hjärta slår av sorg och kval
och tårar blir till blod
ty Döden står här tyst och sval
och kuvar allt mitt mod

Han bjuder mig sin kalla famn
och frestar mig till flykt
viskar om en fjärran hamn
där jag kan vila tryggt

Då hör jag utanför mitt hus
en fågels sköna drill
och solen stiger varm och ljus
rakt in i min pupill

Jag kan ej livet än försmå
ej rata denna dag
när himlen lyser klar och blå
med allt sitt välbehag

Jag stannar än en liten tid
vid tår dalens härd
ty även jag må gå min strid
och bliva något värd

(Copyright © ULJO)