Ser du mina anekdoter i lunden. Som utsatte patriarkatet för mer skratt än det fanns behov för. - Sov nu vällingklocka. Sa mor på kvällen. - I fädernas spår. Sa samhället. Och jag! Vad sa jag? Ja, vad fanns där att säga. Jag såg hur spriten trängde sig på i hemmet, och kände dess stank. Familjen dog sakta för mig.

Och kvar? Ja, ensamheten. Och mina anekdoter. Dessa vilda fantasier som ingen ville erkänna att de inte begrep. Måste du dricka ikväll frågade min mor min far till en början.

Det är så längesen jag var älskling. För någon alls.