Ljus som i mig absorberas,
ljus som ännu anas här,
ljus som skådat skall kremeras
andas andledning jag är,
över överallt som över
grönbegravt går bort av grus
klives livets fält av klöver
till en elegi av ljus.

Ljus som segerns elegier
rest ur sorgesymbios
rusar rött i energier
länge längtade ned lås,
här är Jag, ett kärnkrafthöljes
kapsel i en världsvävsflykt
för det bländningsbloss som följes
genom skenet förut lykt.

Varje watt som attraheras
när den färdskanal jag är
som elektriskt eleveras
genom blindas atmosfär -
blunda, under oss raseras
allt det svartsyn har förtryckt
men vart ljus som absorberas
följer genom höljets flykt.