Jag är som ett sprudlande vatten i ett svindlande skummigt fall
En rännil som hittat sin väg på en grusig gång
Förväntansfullt framåtskridande. Hoppfullt positiv

Kan det var så enkelt att leva, som om inget hinder fanns
Kan det vara så att det enda som kan stoppa mig,
är mitt eget inre, mina egna farhågor,
om det lilla som jag ser som mig själv

En blommas knopp tvekar inte i vårsolens lockande hetta
Trädens alla löv tvivlar inte på sin kommande grönska
De sträcker ut sig i fullständig tillit, till allas beskådan
Fullständigt tillitsfulla till det som komma skall

Vad bryr jag mig egentligen om det som varit
Det finns ju inget där bakom som stoppar mig nu
Så varför skall jag då tveka, om det som kanske hindrar mig
egentligen, är mitt jag i det gamla som skapar tvivel.

Nej gör som vattnet på den grusiga gången
Hitta din egen väg runt stenar som hinder skapar
Plöj din egen fåra i älvens allt för krokiga svängar

Var din egen pionjär
Våga gå din egen väg
Var din egen rännil
I det som du skapar varje dag
Livet