Hur vansklig är inte oförarglighetens resa
Den väg som blå ögon går
Omedvetenhetens kommande nesa
När missunnsamhetens vind sargar och sätter spår

Gör revor där inga håligheter har funnits
Skapar hinder där inga berg har stått
Startar floder där inget nånsin har runnit
Får det vackert skinande att bli kargt och grått

Men hur vansklig och mörk denna resa än må vara
Skall tillitens ljus dock alltid breda sina vingar
Tron på det goda kommer alltid att svara
Rita märken i havet, formade som ringar