i min ant-
eckningsbok ifrån -88
kunde ha stått :
FIRE ANT
följt av hurpass gott om poäng vi fick varje gång
i dataspelet det
smått rysligt mysiga
med en stor ensam myra
bland skorpionerna i korridorerna
där jag känner vartenda moment uti ryggraden
när någons video påminner mig
om mysteriet hur vi förmådde
lära oss hela jäkla halv-
ologiska ordningsföljden
på plockandet av nycklar, ägg
och monterandet av dynamit i rätta gruvgångarna
ett sommarlov ända fram till påska
då laxen redan låg begravd
och ur sin cell den bevingade
drottningen äntligen
lyckades flyga ut


men nu stod där
förmodligen något totalt annat
som blott mina växande ben
har känt till hur man manövrerar uti fingerspetsarna
genom koloniens stack
längs miniräknarens största rekord
kanske ett tyst ord :
rymmer?
ur allt som jag aldrig
skulle verkligen alstra
bara föreställa
barnet
som kunde ha
simmat upp ur isen nu
sprungit fram över miljoner gräsrötter
och tuggat i sig av vår
pågående historia
i bubblan bort
förbi både Venus och Merkurius
mot skolans brännande murbruk
där väggen är målet
men lyckas stanna
sekund ifrån