Telefonsignalens ton, rädslans vingar. Vad skulle jag göra, jag var inte säker. Självklart skulle jag åka till dig, ingen tvekan men jag var rädd.

Du låg där, sämre än gårdagen. Du tittade på mig, kände igen mig. Du kämpade och kämpade. Mina tårar rann, kunde inte låta bli. Smärtan var så stor. Jag ville inte att du skulle försvinna, ville ha dig kvar.

Timmarna gick, jag gick ej ifrån dig. Kunde inte lämna din sida, ville inte att du skulle vara ensam. Jag höll din hand, viskade att jag älskade dig!

Dina andetag blev långsammare och svårare. Till slut blev du så lugn. Somande bara in, lugnt och stilla. Jag höll din hand och sista andetaget kom. Tårarna rann nedför mina kinder, kunde inte tro att du var borta, ville inte tro det.

Du blev sakta en ängel, en ängel som kommer bevara mig! Som alltid kommer finnas vid min sida, som skyddar mig från allt ont!

Du ska veta att jag saknar dig, att du alltid kommer att finnas i mitt hjärta!

FARMOR, jag kommer ALDRIG glömma bort dig!

Du var min bästa vän!