Jag ska sluta vara framåt.
Tyst och ensam ut i hörnet.
Jag vill inte driva på.
Inte vara, den som jämt förstår.

Inte heller föra ordet.
Om vad jag tycker och tänker.
Inte undra hur och varför.
Bara vara, nått man aldrig hör.

Har försökt att vara hjälpsam.
Men blir ratad gång på gång.
Missförstås allt för jämnan.
Allt jag är, är att finnas till.

Fast jag tror det börjar ta sig.
Även om det verkar mörkt.
Kanske finns det en väg tillbaka.
Så jag slipper, ändra på den jag är.