Du, min första,
min gnista,
min största.
Hur jag än försöker,
hur jag än kröker
i mina tankar,
i mitt bröst,
i min logik,
så finner jag ingen slutreplik.

Det sägs att den består,
den första
den riktiga,
den oskiljaktiga.
Jag önskar vi kunde älska som då,
som just vi,
som oskiljaktiga,
utan sans
som om inget annat fanns