Skrivbordet som alltid står där i hörnet.
Runt om ligger ihopknycklat papper med stavelser som kanske kunde blivit något.
En papperskorg borde finnas där någonstans.
Sliter mig i håret som jag inte har för att jag är en aning tunnhårig.
Hur ska man kunna prata med folk?
När man inte ens kan få ut orden på ett vanligt jävla papper!
När orden sen rinner som i en fors ut på det tomma blanka pappret.
För plötsligt öppnade sig en kran från skyn.
Bläcket som knappt hinner torka innan man måste vända på pappret. Där satt den tänkte jag tyst för mig själv och log i min ensamhet.