Må ditt namn bli välsignat för evigt, ja vem ville pröva dig med denna sorg att vänta i fred på den gudomliga hjälpen, men det ajourneras ut i periferin.

Händelsehorisonten glufsar i sig av kanelen och tuggar basilikan med båda händerna.

Det utgröpta luftrummet som lämnas kvar, doftar fortfarande på kanelens vis och med dina händerna på basilikans vägg, där ljuset faller till de erotiska elegierna

en sång, i en vrång tid

där krigspansar knäcks ... eggskalen slipas

och flyttas runt, osunt

i blandade kronoterapier

men det är en annan årstid på Kuba, när du ser ut i fönstret.

Grafemen regnar ner ur björksaven men du hamnar i ordhelvetet ändå. Ja, på ett ännu obestämd lokativ, så var kommer din bitterhet ifrån? Svaret är givet, som det mesta, här i, ur, och på livet.

Första kretsen.

-Den är ju kall, varmrätten.
-Det är vad den moderna svalt moderata grönhögervänstersocialliberalismen bjuder.
-Ser ut om det kommer att bli en riktig jävla skitsöndag på grund av...
-Vad vill du ha nu då?

-Credence, Barber, Bartok, transparens och en godare tro och hopp om mer Arne Weise i rutan.

Och du hamnar i Limbus.