Det är okej. Andas. Gå. Med en kärlek som egentligen aldrig har sett dagens ljus, byggd på löften som vi båda hela tiden vetat om är förklädda drömmar, finns det ingen anledning att vara dramatisk. Det är okej. Andas. Fortsätt gå. Inatt kommer jag att få dig igen, även om spelet som vi båda varit deltagande i genom korta, ofta ironiska, meddelanden nu har tystnat. Du vet att jag alltid kommer att älska dig. I gränslandet mellan medvetande och sömn går vi hand i hand på piren med solens strålar i ansiktet. Havet tittar på oss, lockar med ljumna vågor. Här kan ingen ta dig ifrån mig, inte ens du. Andas. Fortsätt gå. Det finns ingen anledning att vara dramatisk. Låt det vara tyst.