Vant låste jag upp dörren till mitt barndomshem.
Det var som om nyckeln hittade igen låskolven själv.

Tyst så tyst, ingen som välkomnar mig som förr.
Ett stort vemod kommer över mig.

Sätter mig på den gamla kökssoffan.
Smeker med handen över tyget.

Så många gånger jag legat på soffan
och sett och hört mamma stökat vid diskbänken.

Tittar på de ommålade köksstolarna som pappa målade bruna.
Jag minns mina föräldrars röster, som om de vore här i huset.

Går ut i hallen upp för trappen, ledstången sitter lite löst.
Fjärde trappsteget knarrar som det alltid gjort.