Jag har sett bilder
över misstagen som gjorts,
över felstegen som tagits.
Stundom har jag snappat upp ett visst mått av kunskap
ur Historiens panorama, ur det förflutnas galleri
men i praktiken är jag bara ett barn
som skriker
efter det tillbakadragna modersbröstet.

Jag har inte varit här förut.
Det här är mitt första liv.

En plötslig fantasi skänker mig ett andra liv,
en första framtid,
med en fast position i förarsätet.
I backspegeln vissnar en avhängig karikatyr.
Han är en silhuett matad med konstgödsel
& i fickorna förvarar han bilderna han skrapat loss
från tv-rutan som barn.
I ett pantomimspel med tiden vill han fylla sin almanacka
med allt vad tiden har att erbjuda
& med sitt eget namn fylla i varenda ruta.

Än står jag kvar i det första försöket
där drömmen är en destillerad verklighet.
Där ingenting växer utan repetitionens krav på tålamod.
Där en trend om träning visslar i vinden.
Det förflutna är en sådan vissling
vars envisa melodi rinner av & samlar sig
likt olivolja i en varm stekpanna
till en asymmetrisk bubbla i mitten av mitt minne.

Fantasin om ett andra liv, en första framtid
är en falsk nidbild
men lämnar en skrämmande insikt
som ändock är tröstrik:
Du får bara ett liv.
Så andas ut andas in
första gången första hoppet
ut i ingenting.

Vi var alla där en gång
& vi är där igen tusen gånger om.
Min dag idag är din dag imorgon.