När det slutligen högg till i metreven hans, så hade Ragnar Harr både ögon och öron fästade på en helt annan punkt. På andra sidan älven, så djupt in bland de glesa tallarna man kunde ana - där höll någon som bäst på att plocka bär. Förmodligen rörde det sig om en människa som sökte hjortron, men fann åkerbär rentav. Vilken fisk som Ragnar Harr just fått på kroken - det intresserade honom föga denna klibbigaste julikväll. Däremot hans bägge kompanjoner glodde avundsamt, medan deras händer drog ivrigt i hans spö, som för att väcka detektiven ur sin vakna dröm.

Ragnar satt på en gammal träpall, som fortfarande tycktes som ny. Bredvid stod hans kusin Jarmo Gärs, och försökte stolt se mer rakryggad än krokig ut. Intill satt Jarmos lilla kusin, vid namn Arvid Id, på en utfällbar campingstol som spruckit i tyget redan. De enda som ingalunda var kusiner med varandra var alltså Ragnar och Arvid, ty de bar 48 år emellan sig. Men de hade ju såväl Jarmo som fisket som gemensam nämnare, vilket räckte gott. Den medelålders Gärs hade ganska lätt fått hit både gubben och pojken, ty hans sociala skicklighet var lika stor som hans tystlåtenhet. Arvid torde ha försmäktat av leda redan efter en trekvart, om det inte vore för den fula fisken vars finfina knep förväntades bli avslöjade. Id hade inte bestämt sig för huruvida han skulle bli polis eller skurk. Pojken hade ännu ej börjat beta av böckerna i sådan ohygglig omfattning som strax kom att bli verklighet.

Älven låg lugnare än någonsin, började nästan bli torr i sina blåa blodkärl. Ändå lurade något ungdomligt pirrande mysterium kring dess oförargliga flöde. Trollsländornas dans bidrog till att hålla sinnena på äventyrlig gavel, allra mest hos den 67-årige herr Harr. Mygg och knott hade han lyckats koppla bort under flera år nu, i kontrast till kompanjonerna som svor och viftade för minsta surr. Regnet lyste alltjämt med sin frånvaro. Utmattade torde de stilla spanarna få sina håvar fyllda av både fisk och bär. Snart hade skuggorna slukat upp hela landskapet färdigt för idag. Det enda som stod klart var att det skulle bli en hård kväll.