Åt helvete med deprimerade poeter och deras självupptagna naturliga snyftlyrik. De får väl för fan växa upp och släppa sin jävliga barndom, annars kan de typ dra vidare i rymdcirkusen.

Jag är skadad av clownen Manne, men att det blev så kan jag inte sörja hela livet. Det skulle vara tortyr om jag gick runt och tjöt över minnen om hur en pajas blivit instängd i en Tv hemma hos mig.

Nä, jag grinar eftersom jag är hetrosexuell och dricker rödvin. Det kan inte bli värre eller det kan det visst. Jag är döpt som en tvivlande lärjunge och samtidigt är snart ingen annan på samma planet längre.

Problemet är poetiskt och då skriver jag om hur fantastisk en rakad fitta är rent konstnärligt. Det är bara det att varje gång står en feminist bredvid och visar med teckenspråk hur sexigt politik är.

—————