Du gav mig friheten

att vara jag

när solen stekte

lät du mig ligga i gröngräset

pennan virvlade över pappret

fångade mina synintryck

ljuset som dansade över det faluröda uthuset

dörren med vit flagnad färg

mörkret när dörren stod på vid gavel

gav näring åt svärtan i kolpennan

solen stekte

och ängsblommorna vajade i vinden

där i all stillhet

fanns fullt av liv

som levde sig själv

och du bar ut askan från vedspisen