Rutinen blev till ett rum,

ett hemligt rum,

där jag tålmodigt vävde in drömmar,

i ett hav av tid.

Ibland fiskade jag upp silverfiskar,

som glänste i mörkret,

Ibland begav jag mig tomhänt hem.

Och vid fönsterkarmen,

som blev till väntsal,

kom natten,

och täckte,

dagen,

med sagor,

längtan,

ett evigt sorl av röster,

från alla dessa liv.