jag existerar inte
finns inte
enbart synlig i en annan dimension
än resten av världen

ett kommatecken före punkt
en parantes innan ett frågetecken

så transparant att motsatsen ler igenom dimman
av obegripliga slutsatser

jag finns inte
inte ett enda spår
av en livfull själ som
kunde ha förändrat

istället blev jag ignorerad
bortglömd och bortsjasad
från den enda rättmätiga plats
mina stelfrusna fötter stått på

är ett fallande höstlöv
som snart blandas med miljoner
andra döende gelikar

fanns en gång
en så kort stund
att inte ens minnet orkar komma ihåg

jag existerar inte
finns inte
kanske möter jag din blick för
den kortaste tid i världen
och skulle du se mig

inser du snart att jag
inte finns