vid en plats där vinden inte blåser
där kylan inte kyler
finns jag ståendes på bara fötter

har redan lagt så mycket kraft
på alla krig att det inte längre
finns något mer att ta ut

så fina du, låt mig få vila

oasen lockar med sin värme och skönhet
en stillhet som knappt går att ta på
men finns där om du sakta möter dess kärna

vid en plats där döden möter livet
kommer jag existera
när jag i motstånd mot resten av världen
skuldsätter mig i ytterst omedvetenhet

så söta du, låt mig få vila

har aldrig hittat livets nirvana
inte en ett litet uns av det
dock känt skillnaden på lycka och sorg
och förstått att livet bygger dess mellanrum

kämpat igenom ogrävda tunnlar
sprungit fram genom vegetationens vägg
stannat vid världens öknar
och insett att livet måste få en liten paus

så vännen, låt mig få vila

har aldrig sett döden i sitt öga
men jag är bra nära nu

och det spelar ingen roll

bara du låter mig få vila
( lite, bara lite)