En sak som min förundran fortfarande

säkert aldrig kommer att verkligen fatta fullt ut

är hur det kan finnas

så ofantligt gott om människor

minst lika inne

i sina föreställningar

som jag i mitt

minne. Om

jag varje dag

skulle ha kunnat hälsa på inuti

någon, ja

inuti någon

och nästa och nästa

så torde livet ändå inte

hinna räcka för fler

än uppåt 36.500 människor

motsvarande nästan Falun, Skellefteå eller Skövde

åtminstone Varberg, Nyköping eller Trelleborg

och det blott i

nuläget. Dessutom

har den processen ingalunda

startat ens;

när man ser att en vän har 1.248 kontakter

varav en själv bara känner till två

och vi aldrig träffas

- då känner jag

mig begränsad. Nåväl,

har ju redan

mer än nog

med att sortera mina intryck

av mig och allihop

som ägnar livet åt att ständigt uttrycka sig

emedan var och en spelar huvudroll

i universum

vars del av Universum

kan sägas bidra till kollektiv självförståelse

och väver in oss

i ändlös

mosaik. Musiken