Redan medlem?
Logga in
och hur din hand flyter ut i min
Schopenhauer och otidsenliga betraktelser
Tänk med fjärilshåv, den sommaren blåöga, hur vi fångade lyckan minns du? sandreven, hur havet skiftade färg, byggde sin boning bland oss
Älskade när blev jorden rund? för jag går i cirklar alltsedan, allting har sin stund, viskar du världen har sin egen föreställning vi är bara medspelare schackpjäser utan plan
Jag förstod dig aldrig, ditt prat om världen om varande och icke varande jag flöt bara omkring i dina ådror slog i ditt hjärta var den stilla rösten i ditt huvud, Den ständiga betraktaren.
Fri vers
av
Maria Zena Viklund
Läst 333 gånger och applåderad av 14 personer Publicerad 2018-10-08 21:20
|
Nästa text
Föregående Maria Zena Viklund |