Dessa mystiker som håller tillbaka självklarheten i att nynnas till ro. Tryggheten är ingen hemlighet det är ett öppet sår, så låt oss förbereda oss på vårt primalskrik. Nattens timmar är ändå för få. Kom - min livsvandring – och låt oss skåda de glada stunderna som ändå kan överleva denna min nedstämdhet. Jag har sett för mycket, utan att äga beskyddet mot lemlästning. Hjälper det att verka i det lilla, nu när det makabra är verksamt överallt? Jag ser döden mitt bland människorna, som kräver en tribut. För nu är det krig. Igen. Och igen. Och igen. Utan slut.

Hela tiden.
Vanmakt.