det var en ren frustration
förvirring som förvilade mer än förr
bäddade in det som inte borde bäddas
tryckte livet lite längre in
stängde av en artär
och hjärtat blev kallt
ett nytt sätt att fly

(en grön paus)

för grönt är bra för lugnet
hon vet det
därför kysser hon gräset
det finns ingen annan att hångla med
och hade hon frågat sig själv
tagit sig tid att lyssna, att förstå
så hade hon insett att det är kärleken till sig själv
som hon saknar

men hon gjorde aldrig det

(paus igen)

hon suktar efter det som inte är hennes
världen är för fin
vill ha den som aldrig kommer besöka hennes armar
hatet växer fort
som åkervinda fast inte lika vackert


hon avskyr lycka
hatar kärlek
undrar varför


kanske är det avundsjuka?,
viskar hon i örat på sig själv