Förstå min oro
Man ängslas för varje dag som går
en oro som i själen gör ont och värker
Förståndet håller på att lämna vår jord
så ondskefullt illa att vi inget märker
Jag är ingen förkunnare blott en siare
iklädd verkligheten den rena och sanna
För de mörka dådens skull tänder jag
ett ljus och galna vågspel jag förbanna
Jorden är vår vän och ett trofast ankare
här har vi byggt våra hem i tusentals år
Med brännande händer röjt dess mark
och i en livslång kamp satt våra spår
Vi behöver rent vatten och solen likaså
och leva sammanvävda med vår natur
Med mod och knutna nävar går vi fram
och förgör de rovgiriga händernas mur
Vi kommer att lönas av ett skönhetsrike
av doftande skördar som jorden oss ger
Allt som här har skövlats skall åter gro
och spira i övermått av allt vi ser