Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

ett jeansklätt ben, en högklackad fot

Kaféet är som det

brukar; proppfullt och

kattmjukt

glider jag ner i stolen (den

du diskret snodde framför

en högbröstad kvinna i

rött)

 

diskussionen handlar om politik, om

rasism, immigration, folk

är inte kloka, i sin

rädsla;

stänger av sin

medmänsklighet, resonerar, argumenterar,

 

sippar på det kalla, ljusgula

vinet, bubblorna är

eleganta, leendet

djuplila; doften

förförisk

 

några meter borta

darrar en hand; skramlar mynt, en

pappmugg, några meter borta

finns inget kattmjukt, inga

rödtoner, men

 

bland de dyrbara kreationerna,

juvelerna, mitt ibland karriärerna och

de ärvda förmögenheterna

sträcker jag ut ett

jeansklätt ben, en högklackad fot, mitt

i vimlet blir allting så förtvivlat

onödigt; så fullständigt

ihåligt; alldeles

tomt




Fri vers av Mia Bergenheim VIP
Läst 76 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2018-11-05 20:30



Bookmark and Share


  Per Rydberg VIP
Fin beskrivning med vackert språk och stor medkänsla!
2018-11-11

  Gunnar Hilén VIP
mystiskt elegant/sensuellt ( inte trots utan mycket tack vare jeansen ) om en brytning...poeten själv åstadkommer....antagligen i ett speciellt syfte....att sparka hål på nåt....det var inte onödigt...det var nog helt nödvändigt
2018-11-11

  Karolina Thornefors VIP
Gillar hur texten känns som man är där ...på plats
2018-11-05
  > Nästa text
< Föregående

Mia Bergenheim
Mia Bergenheim VIP