Redan medlem?
Logga in
ett jeansklätt ben, en högklackad fotKaféet är som det brukar; proppfullt och kattmjukt glider jag ner i stolen (den du diskret snodde framför en högbröstad kvinna i rött)
diskussionen handlar om politik, om rasism, immigration, folk är inte kloka, i sin rädsla; stänger av sin medmänsklighet, resonerar, argumenterar,
sippar på det kalla, ljusgula vinet, bubblorna är eleganta, leendet djuplila; doften förförisk
några meter borta darrar en hand; skramlar mynt, en pappmugg, några meter borta finns inget kattmjukt, inga rödtoner, men
bland de dyrbara kreationerna, juvelerna, mitt ibland karriärerna och de ärvda förmögenheterna sträcker jag ut ett jeansklätt ben, en högklackad fot, mitt i vimlet blir allting så förtvivlat onödigt; så fullständigt ihåligt; alldeles tomt
Fri vers
av
Mia Bergenheim
Läst 222 gånger och applåderad av 12 personer Publicerad 2018-11-05 20:30
|
Nästa text
Föregående Mia Bergenheim |