höstlövens bortgång minner
om tiden som sakta sveper
över ansiktets landskap

mörkret härskar över förlorade själar
som längtar efter något som kan motbevisas

nu är jag sänd till din famn
utan att kunna göra något åt det,
kraften finns där bortom min kontroll

önskat skönhet i allt
men möts av skruvade helheter
som bränner sig fast i huden

skulle kunna älska dig bortom allt brus
men står migrerad in i en årstid som
ständigt motarbetar alla vackra tankar

men nu ska jag slåss
bara för din skull

och för att vi är ämnade för varandra