sitter här och håller ihop
håller ihop halva världen
spricker var tredje timma
springer och hämtar säkerhetsnålar
sagobok och chokladask
håller mig lycklig ännu en
och ännu en halv och en liten oändlighet
önskar inget mera än
redan - inte sen
vill allt jag alltid velat
har velat alltid det jag haft
VILL INTE MER
VILL BARA MER O MER
kanske t o m något annat
måste fortsätta komma längre i de här korridorerna
räkna namnskyltarna tills allting är färdigt
äta upp hotellets mattor
med min vingliga trehjuling
där
inför de små drottningarna
så att livet står i schack, långt utanför vartenda dataspel
djupt inuti någons teve
hit
dit allting föreställer
medan Linus aldrig ännu kommit fram längs sin linje -
till sist bäst ändå
kanske att kasta ut alla siffrorna
snett mot tidlösheten
rakt in i KAOS, lyfta dessa fantomer upp
ur sitt badvatten grumliga
av smuts som försvunnit
hos plast-figurer som alla fanns (och finns i fantasi)
dansa ut i solen
i solen medans
ännu medan jag fortfarande förmår
ända bort till metropolernas okontrollerbara supersystem
de fruktansvärda främlingarna
de ofruktsamma fresterskorna
de fruktfulla konflikterna
de ofullbordade fontänerna [[[kasta oss ut
och inkarneras i nya strålar
i bläck-skorpionernas skugglika grottor
såsom illusionernas blivande cirkus-kungar
förvandla dig igen
ända tills jag förstått
att blott sanning kan ikläda sig sken
icke dräkten ikläda sig
äkta ljus
dock likafullt inrymmes av alltings aura
solsystemets genomlöpande lökkupoler
ända tills vi behärskar skala bort
lögnerna ur vissheten
skala bort allt mörkret ur ljuset]]] och kasta mig ut
in i KAOS
här och vara
bara där överallt
som alla dessa solstrålar äntligen
lär mig simma just
för att månen kan drunkna
i ett ännu djupare KOSMOS
i en ännu vidare hemkomst
och drunknar aldrig sålänge som jag minns
ända varifrån
minns från var min sol
är och var
dessa strålar får sitt ljus ifrån