Så länge det stora förfallet håller på
kommer jag fortsätta skriva om detta
mitt lilla fosterland är så skadeskjutet
nu haltar det mer än någonsin, och sen
blöder det massor ur de djupa öppna såren
man kan höra hur det gråter av förtvivlan
en ångest utan dess like har tagit kontroll
sakta men säkert sjunker det ner i mörkaste hål
blodspåren syns ännu mer i den vitpudrade snön
desperata rop efter hjälp ekar ut ur skadorna
det håller på att förblöda, brutna revben
brutet ben, punkterad lunga, infekterade ögon
käken slagen gul och blå, att den knappt kan äta
avmagrad så svag, orkar snart inte stå upp
utmattad så in i norden, stapplar den vidare
krafterna håller på att tyna bort, om inte någon
snart kommer till undsättning och lindar om
ge antibiotika, bra medicin och riktig näring
den bästa tänkbara sjukvård, så kommer det
att falla ihop och sprida doft av död






mare