Det var i går natt.......snön vräkte ned..som nu...
Vinter.
Det var kallt, det var ensamt...
Utom tanten i grannvillan som alltid står i fönstret...bakom gardinen...
Fru Erilsson.....ser allt.
Tur att hon är döv.

Det var tyst, utom jag och mörka minnen och en "otrolig - vad det är synd om mig - den skuggan höll mig sällskap...två skuggor...den ena med halva huvudet bortskjutet...en Browning eller stavar jag fel? Men vilken rekyl!

Det hade varit tyst, tomt - Men nu när ekot återkom så hörde jag min röst "försvinn! Jag sparkar ut dig ur mitt liv, ur mitt hus stryker dig ur mitt testamente"...
Hon skrattade och skrattade...hon visste...
Vacker och stolt. Hon hade råd att skratta...hon visste att jag älskade henne...på mitt sätt...sedan gick hon...insvept i en mullvadspäls...så len att stryka på med handen...len som hon...

Så mindes jag det från i går natt...
Det var kallt, det var ensamt...vinter.

Det var kallt, det var ensamt...
Utom tanten i grannvillan som alltid står i fönstret...bakom gardinen...
Fru Erilsson.....ser allt.
Tur att hon är döv.

Jag tog en flaska vin.....det var vitt och det var sött....mycket torrt...
Jag tog ett glas.....jag tog väl två....en uggla skrek i min trädgård....köksfönstret var öppet....snö på köksbordet...kanske skulle man stänga det...man - och det var jag!

Då ringde det på dörren...
Då förstod jag...."det måste vara hon"...
Då förblev jag sittande....."om det var hon.....låt henne stå där och ringa".....resten av natten!
Det kändes skönt.......snön vräkte ned..
Vinter,
Det var kallt, det var ensamt...utanför min låsta dörr...
Jag skrattade och skrattade...och visste...

Då insåg jag "jag älskade henne mer än någonsin"........men den som sårat mig så djupt och tappat själens nyckel....måste straffas...

Jag tog ännu ett glas......blev lite trött....det var "den flaska som "hon" gett mig till min födelsedag......tänk om det var gift?.
Jag svalde. "gift" jag svalde och kände en sveda i halsen..."gift"
Jag förstod...
Hon hade skrattat...och skrattat och skrattat...
Hon visste....hon skulle få allt...huset, pengarna....
Vinet! Hon var klok...

Det var i går natt.......snön vräkte ned...som nu...
Vinter.
Det var kallt, det var ensamt...som nu...
Det var tyst, utom jag och mörka minnen och en "otrolig - vad det är synd om mig - den skuggan höll mig sällskap...
Golvet var nyskurat...inga blodstänk...ingen skulle leta i drivan snöplogen trängt upp...den var tre meter hög, kanske fyra och djup, och kall..så kall.

Jag hade älskat henne.
Jag hade öppnat min dörr, släppt in henne...förlåtit, kysst henne...legat på köksgolvet - på pälsen - köpt för mina pengar...
Vi hade varit man och kvinna...hon var klok...en pistol i pälsens innerficka och jag förstod...för jag var förgiftad, trodde jag.
Så jag viskade "Hej då" och sköt.
Allt detta hände i går natt...och det är vinter. Snön vräker ned.
Vinter...
Det är kallt här inne...
Köksfönstret...jag såg ut..."hon" Men ljuset var släckt. Inbillning.
Det var kallt, det var ensamt...
Utom tanten i grannvillan som alltid står i fönstret...bakom gardinen...
Fru Erilsson.....ser allt.
Tur att hon är döv.
Fru Eriksson..............ser...allt......