Vårvindar viskar........

Så kort....så kylig...
den vår jag inte längre minns........viskar så tyst i mina öron......
Vakna min älskade......nu är jag här...minns mig?
Mitt namn är vår och jag bär med mig vilja, kraft och nytt hopp....om att lyckas...om att helas.

"Jag är här.......och du ligger bara där och sover?....
Kanske glömmer du min andedräkt....som nu sveper genom gammal skog och iskallt hav...och allt som varit så dött,....nu genom min trolldom kommer åter allt att leva...igen..

Vakna! Den tid du väntat på är här...du skall göra det!
Gör det nu.....och lyckas skall du...det ordet "misslyckas", finns inte mer.

Men vänta inte för länge.....våren är kort och kall....men ändå så full av hopp..
Så kort....så kylig"

Min vän som kallades våren....
.viskar till mig ännu en gång....för sista gången.....i det gamla livet....det nya livet föds ...nu!
Kommer till liv om nästa stund och det tillhör endast dig.....minns det....ditt liv, lev det nu...och låt det glöda av liv och färger...ditt liv!

Vakna! Den tid du väntat på är här...du skall göra det! Gör det nu.....och lyckas skall du...det ordet "misslyckas", finns inte mer.
Det är borta med vårvinden.

"Låt vårens eldar flamma i ljusa kvällar....då torra löv brinner...smeka smaken på min tunga...som minnet av en liten kyss...Så kort....så kylig".

Men ändå så full av liv och hopp..