Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

jag reser och lämnar allt bakom mig..igen..

tolka mig
jag är svår att begripa
att fånga
jag är flyktig
ena minuten har du mig
nästa har jag flytt
dansandes på en av
universums glödtrådar
mitt hjärta har djup
du aldrig anat
men det är i de hålrummen
du måste fästa dina krokar
för att hålla mig kvar
i din närhet
när blodet svallar
och jag längtar bort bort
bort till vadsomhelst
utom det jag har
omkring mig

 

  åh väg, för mig bort nu..jag vet inte var du slutar men jag måste resa idag inatt och för all framtid


Fri vers av Jess81
Läst 598 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2006-06-20 13:51



Bookmark and Share

  Rune Thorsell
Hej Marina!

En utmärkt tolkning av något vi alla känner. Helena Nyblom skrev en saga med titeln "Alla havets vilda vågor" som handlade om en flicka som vandrade dagar och nätter för att få se havet. Då hon till sist stod vid stranden gick vågorna höga. Hon drogs ned i djupet och drunknade. Men hon hade i alla fall fått vandra, driven av en vision, starkare än självbevarelsedriften.

Vi har alla något av den där flickan inom oss. Tyvärr värderar många av oss tryggheten högre.

Jag träffade för många år sedan en kvinna som varit gift länge. En dag då hon stod vid diskbänken gick hon ut i tamburen, tog på sig kappan och gick. Kom aldrig tillbaka. Hon sade: Jag har existerat i 60 år men endast levat i 15.

Kram! RUne.
2006-06-20

  hawkeye
Din poesi är magisk....
2006-06-20

    Sarajevo
"men det är i de hålrummen
du måste fästa dina krokar
för att hålla mig kvar"

gott så. Jag gillar den här mycket. Det är så svårt att nöja sig med det man har när det finns så mycket mer.
2006-06-20

  Dilsewat
Den som vandrar,
den ser
den som ser
den upplever
den som upplever
den vet!
2006-06-20
  > Nästa text
< Föregående

Jess81