Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Lite bakom flötet





Maskrosorna är penslade med smör här i Södrasverige. Liljekonvaljen är ett berusningsmedel att riva ner i filen och syrenerna är målade i samma färg som smågodis. Ja, jag vill ringa faster Signe, gruvarbetarfrun uppe i Malmfälten, och berätta, men hon är död. Äppelträden blommar med sitt klara vita om sitt klara gröna och jag vill ringa pappa, även om jag vet att också han är död. Han tyckte tror jag om äpplen, och majrovan. Inte ringde jag dem medan de levde, för att tillbakahållet upphetsat tala om allt det här, om kraften och saften, inte ringde jag om något annat alls heller. De var inte intresserade, de förstod inte, de sysslade med annat, de jobbade jämt också när de var lediga, de stunder de inte låg blick still och sög på mariekex och stirrade efter flugor, viftade mygg, funderade över målade plank och rutten ved.

Min hemstad Kiruna flyttas och rivs, mest rivs, flyttas till en vattensjuk och iskall sopgrop full av landets största råttor och med planerad transport av dynamit i långtradare rakt igenom staden. Under några år åkte jag nattåg med begravningskostym, satte alla jag kände i jord. Mina syskon här nere har sina projekt: de bygger nät för de, för en lapplänning evinnerligen, exotiska rådjuren och flyttar krusbärsplantor från ett hörn till ett annat hörn och tillbaka; är alltid i rörelse, gör nytta, duktigt och rejält – jobbar sig trötta. De få vännerna jag lyckats behålla i detta livet bor i Norrland med femtiosju mil emellan, de sitter vid köksbord och reder ut knutor med sina kärlekar, lagar nät och kontaktledningar, stirrar ner cancern, tittar i avancerade kikare bort över fågelsjöar, ser över sina försåtminerade gemensamma ekonomier och lägger sig plötsligt ner och gråter, skrattar eller försoningsknullar. Planeten är djupt sårad, förgiftad, politikerna skor sig och penningen vann.

Det är det här jag tar spjärn emot och det är inte precis ett atrium och du är så jävla snygg ropade jag i vargtimman, ty jag hade inte hunnit få upp garden, jag var naken, allt sov. Och jag har bara det, ett rop.

*




Fri vers av Per Teofilusson
Läst 266 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2019-02-18 17:06



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Bra ropat
2019-02-20

    Sefarge VIP
Magnifik berörande
Ordkonst!
;)

2019-02-19

  Gunnar Hilén VIP
Ett rop ! Nä fan, det duger inte. Ingenting duger. Det är ingenting att göra nåt åt. Det bara är så. Så får man se sen. Längre fram.
2019-02-18
  > Nästa text
< Föregående

Per Teofilusson
Per Teofilusson