om det var
en annan dag
hade vi tittat på stackmolnen
och tänkt att dom störde
men samtidigt fanns där
som ett skenbart skydd

en tid då alla våra hjältar flyr
dom spelar ingen roll
hoppet finns ändå inte längre

samvetet nådde oss
ungefär just då
men alldeles för sent
och alldeles för självupptaget

langarna i görlitzer park
drogtrafficking i alla världens länder
att för dom
som för oss
är den existensen som finns
bara den här

jag gör som mest mitt bästa
men vacklar så långt in det kan kännas

du undrar
vilka stridsrop orkar man lyssna på
utan att slåss
och du har rätt
det är inte sant att åren går baklänges
ifall man inte tänker efter

jag undrar
vem ska jag rikta mig mot
alla jag träffar säger
att dom har ett ansikte
dom skäms över
och ögon som inte ser
någonting av värde

en mun som inte
pratar ner någon från bron

vi alla hatade våra namn
dom fattade inte vad som var grejen
det är bara ett namn sa dom
ingen lyssnade

alla behöver något som svarar för en
något som håller det minsta i en uppe
när det största i en har dött

jag minns att vi gick tillbaka till grunderna
när ingenting fungerade
blickarna riktades
inåt

vi kunde lägga oss ledsna i veckor
vaknade sen utmattade i flera år

insåg strax därefter
jag måste leva genom dig
för att kunna leva med dig

är så trött idag
jennie