det här är kvällarna
med fönstret öppet
ingen värld utanför
allting kvar inomhus

det här är femton obesvarade samtal
en impulsiv taxi hem från jobbet
man vet aldrig
när människor tas ifrån en

det här är lägenheten
som tömdes
på allt förutom oss
och när vi följde efter
så småningom

det här är en bil
längs norrlandskusten
till något som är förlorat
samtidigt vunnet
men helt klart
ensammare än innan

det här är händerna på täcket
löften som aldrig brutits
men som ändå
runnit ut i sanden

det här är din sista dag
på flera månader
bland dom du älskar
och den sköra tryggheten
att dom älskar dig lika mycket
när du sen är tillbaka

det här är det låga balkongräcket
med hela söderort framför oss
ett hem

det här är våra föräldrar
solbrända på 80-talet
utan oss
dom har levt
innan oss
också

det här är telefontiden
innan sömnen
ensamma tillsammans
när vi somnar
och sen när vi vaknar

det här är jag som läser samma sak
femtio gånger i rad
panikångestattacken
mitt på blanka dagen
bland alla kalla hemska främlingar

det här är din ledsna blick
över de minnen
som bara är dina
dom jag aldrig kan förstå

det här är all besvikelse
som kommit
genom dom vi älskar
och när vi sen insåg
att dom också bara var människor

det här är lyckohjulet
som snurrar och snurrar
och snurrar och snurrar
och sen stopp