Ingen kan säga vad du ska känna
Ännu mindre vad du ska tycka
Barn som skyr allt det brända
Hatet som nästan går över styr

Ständiga rader fulla av förakt
Hoten om din existens
Någon kunde inte hålla sig på banan
Blev slagen till tystnad

Något som var vackert och fint
En ytlig uppmålad gloria
Det följer dig som en svans
Byggde ett starkt självförakt

Du ledes in i en dödsdans
Tårar av smärta och skräck
Bilder du aldrig kommer glömma
Känslan av en maktlöshet

Snaran som sakta drogs åt
Apatiskt fick du bara fram förlåt
Du ville bara bli älskad till varje pris
Slagen blev som ritualer i ert liv

Blåmärken som tecken på nåt bra
Det var inte så här det skulle bli
Så värdelös kunde ju ingen vara
Skammen du bara skulle bära

Ingenting kan få det ogjort
Inga domar kan bli tillräckligt hårda
Ärren så djupt rotad i själen
Ditt liv blev aldrig mer sig likt